En stor näsa på fyra ben:
(ENGELSK) BLODHUND
– inte en hund för alla –

Blodhunden är världens äldsta spårhundsras. Hundar av blodhundstyp är kända sedan 2000 år f.Kr.
Den välkända historien om blodhundens ursprung lyder: "1066 följde St. Hubertus-hundar med Wilhelm Erövraren till England och väl där korsades de med inhemska spårhundar och den ”moderna” blodhunden var född." Men det är mest bara en bra historia. Inga bevis finns för att den är sann. Tvärtom finns tydliga bevis för att den inte är sann (t.ex finns inga blodhundsliknande hundar med på den berömda Bayeauxtapeten som mycket detaljerat beskriver Wilhelm Erövrarens invasion av England).
För att läsa om blodhundens historia, skriven av Mr Barwick, följ denna länk (engelsk text).

Blodhunden var hursomhelst en drivande jakthund, specialist på att spåra upp enskilda djur vars spår de aldrig lämnade. Tidigt lärde man sig att använda blodhunden att spåra människor. Tjuvskyttar, bovar och banditer, rymlingar – inga gick säkra för blodhundens näsa. I krigstider har de använts till att spåra upp fiender. Det fanns speciella lagar på de Brittiska öarna om att en blodhund i arbete inte fick förhindras tillträde någonstans.
De användes också för drevjakt i ”pack” (flock) av den mer besuttna delen av befolkningen. Ett pack kunde innehålla hundratalet hundar!
Blodhunden har aldrig använts till att attackera, eller till att döda sitt byte!
De historier som finns beskrivna om slavar jagade av aggressiva blodhundar är missvisande då det var den s.k. Kubanska blodhunden som var en ras framtagen av aggressiva inhemska raser och blodhund. Och det kan vi inte lasta den engelska blodhunden för. Blodhunden har använts i skapandet av många raser, t.ex. alla retrieverraser, alla stövare, alla stående jakthundar, ja alla raser man ha velat ha en ”bra näsa” på.

Blodhunden idag är en:
- sällskapshund
- spårhund
- jakthund
- utställningshund
- polishund
- katastrofhund (hjälp vid jordbävningar o likn)
- med mera med mera

I Amerika används blodhundar av polisen för att spåra upp kriminella; ”search & rescue” (sök- och räddnings-) grupper använder blodhund för uppspårande av vilsegångna personer; fängelser för att spåra upp rymlingar; speciella agenturer är specialiserade på att spåra upp försvunna sällskapsdjur (allt från hästar till sköldpaddor): de används även till att leta upp döda människor.
Militären har använt blodhunden i krig.
I främst Italien och Frankrike använder man blodhunden vid jakt på hjort och viltsvin.
De används i olika katastrofområden för att leta upp människor, bl.a. användes de i Azerbadjan och vid Point Zero i New York (11 september-attentatet).
Framförallt i Amerika är blodhunden en relativt stor utställningsras. Men observera att det är samma typ av hund som går i utställningsringen och som arbetar!
Som sällskapshund är blodhunden utmärkt – OM man har den rätta attityden och inställningen.

Man ska veta att:
- Blodhundar är stora.
- Blodhundar dräglar.
- Blodhundar fäller rejält två ggr/år.
- Blodhundar är intelligenta varelser som inte alltid gör som man vill. Man talar inte om för en blodhund vad den ska göra – man ber den. Har den lust, så gör den som man vill, annars inte.

Blodhunden är först och främst en spårhund, och för att vara en mästare i spåret krävs egenskaper som:
- envishet
- känslighet
- målmedvetenhet
- uthållighet
- integritet
- förmåga att fatta egna beslut
- osv, osv

Dessa egenskaper slås inte bara på vid spårning, utan det är just så en blodhund är. Dofterna styr deras värld, en värld som vi aldrig kan förstå.
För att vara en bra blodhundsägare krävs tålamod, humor, tolerans och att kunna uppskatta det annorlunda.

Blodhundar kräver förståelse för sin egenart, mycket motion, mycket mat, en del kroppsvårdspyssel, men framför allt kräver blodhunden att få vara med! Att ha sällskap, att få följa med. Det, och dofter, är det viktigaste i en blodhunds liv!


Copyright Sabina Swahn. All rights reserved.
Sidan senast ändrad January 28, 2007.