erika

”Blogg”utdrag från Team Jea, om Erikas medverkan i filmen
”Maria Larssons eviga ögonblick”

Aktörer:
Jea = Erikas personliga tränare och han som skriver nedan
Vilden = en förståndig katt
Castor = en äldre springer spaniel-herre
Agata = en klickertränad och mycket klok get
Ariel = antagligen åxå en get?
Rambo = en dansk/svensk gårdshund
Maud o Johanna = getägare
Jan Troell = regissör
Mikael Persbrant, MP = en icke helt okänd skådespelare

  * * *

Här börjar historien:

Mera filmhund: Blodhund. (jea, 2007-03-12 10:17:40)
Aktuellt nu är en Engelsk Blodhund för medverkan i samma film av Jan Troell som Vilden och Castor medverkat i.
Hunden bör vara vuxen, vänlig och tillgänglig. Den kommer att spela en viktig roll i filmen, men den behöver inte kunna något särskilt.
Det blir många inspelningstillfällen, bland annat på Fredriksdal i Helsingborg. Om ägaren inte kan lägga den tid som behövs så kan jag hoppa in och se till att hunden är på rätt plats vid rätt tid, och att den klarar sina uppgifter.

Re: Mera filmhund: Blodhund.
Sabina Swahn i Dalby har trevliga blodhundar. tel: 046 - 530 34. Hon har kennel och är engagerad i Sydskånska kennelklubben.

* * *

Dagens filmning (jea, 2007-04-24 21:20:03)
En hel dags filmande i Helsingborg, med en helt underbar ung blodhund vid namn Erika. I dagens första scen var hennes roll noga utstakad, men hon gjorde som många stora artister gjort genom åren: Hon utvecklade rollen efter sitt eget huvud och ställde till med en scen som fick Jan Troell o hela hans team att nästa svimma av skratt, och som biopubliken kommer att finna mycket intressant. Det var helt utanför manus, men Erikas tolkning togs direkt, utan omtagningar. Jag är förhindrad att ge mera detaljer, men kan avslöja att jag nu sett det längsta danska skådepelareface som nå’nsin trampat denna jord.
Även övriga scener gick jättefint, men det tog hela dagen.
Tack Sabina Swahn, jag vet att ditt modershjärta ömmat hela dagen, att du varit utom dej av oro över att du lämnat denna klenod i klåpares händer. Men tag som tröst att Erika nu har en egen fanclub.

Filmning med Agata
Oj vilken lång dag o kväll på gamla Kockums i Malmö. Maud, Agata, Ariel, jag o Johanna var på plats 14.30 som överenskommet, kl 21.30 på kvällen kom Agata i arbete. Anledningen var inte enbart dålig planering, det var en så klar dag att det inte gick att simulera natt i den gamla järnvägsvagnen. (Scenen som Agata gör är samtidig med när Anton Nilsson sprängde svartfotsbåten Amalthea i Malmö hamn). Maud o Johanna blev nog lite trötta på väntandet, men när det väl var klart så tror jag inte dom ångrar sig. Agata gjorde ett utmärkt jobb, Maud impade på alla genom att visa att en get faktiskt lystrar till sitt namn på ett sätt som många av er hundägare skulle kunna önska sig. Dessutom blev Agata filmad/fotad tillsammans med Jan Troell, vilket fick Maud att få nästan lika stora ögon som Agata. Viss kontakt fick hon med Mikael Persbrandt, men det gick inte riktigt ihop sig på slutet. Och nog var det lite surt, Maud, när MP i stället gav mej en komplimang för min snygga solbränna.
I övrigt om MP: Jag såg ett par scener han medverkade i, och visst ser man skillnad på proffs o amatörer. Liksom blodhunden Erika i Helsingborg så utvecklade MP på egen hand manus, och utan att fråga först.

Vad som nu återstår är att jag ska hålla mig beredd med både Vilden och Erika de närmaste veckorna, deras resp ägare (i filmen) håller på att sy ihop nåt, och det är kanske inte omöjligt att deras djur hänger på.
I början av juni ska jag med Erika till Hamburg, där filmandet fortsätter och där hon ska yla till fiol. Jag kommer att köra ner själv, jag ska se till att Erikas insatser komprimeras över så få dagar som möjligt. Inte för att jag har nåt emot Hamburg, men jag vill inte lämna Loke i andras händer alltför länge, och så har jag ju er att tänka på.

* * *

Gårdagens filmning (jea, 2007-05-24 08:42:00)
I går kväll filmade jag och blodhunden Erika i Skrylleskogen norr om Dalby. Erika skulle ensam komma lufsande (en blodhund lufsar snyggt) på skogsstigen, upptäcka sin husse (manlig huvudrollsinnehavare) på avstånd, sätta fart mot honom, komma fram o få en klapp, och sedan ge sig iväg ifrån honom. Låter enkelt, men det är inte alls så enkelt, särskilt när det ska upprepas 5 ggr i följd.
En blodhund har låg vad vi kallar dådkraft, därför visade det sig svårt att få Erika att komma fram till den märkligt klädde mannen på stigen. Detta hade jag förutsett, och därför hade jag med Rambo som lokomotiv. Vi skickade helt enkelt Rambo i en budföring till mig strax innan tagningen, och då följde Erika snyggt efter. Till skillnad från Rambo så stannade hon till hos mannen precis som hon skulle, men det gjorde hon för att hon var skeptisk mot honom. Alltså ser hon lite "låg" ut, men det gjorde nog på den tiden de hundar som kom fram till sina hussar efter att ha varit på rymmen, så det satt perfekt.
Men Erika vore inte Erika om hon inte satt lite extra färg på tillställningen. När beskedet "Klart!" ekade över nejden och alla slappnade av fick Erika spel och for rakt ut i en damm som hon passerat 10 ggr innan.
Lite extra filmning med Rambo blev det som "bra-att-ha", enkel promenad i skogen med vacker kvinna. Oj vad man klädde sig snyggt 1907!
På måndag är det filmning hela dagen i Vomb-området. Sedan närmar det sig slutet, och resan till Hamburg för inspelningar under tiden 3-8 juni.

Till Sabina
Sabina, du kan vare mycket stolt över din Erika.
De flesta har ju aldrig sett en blodhund, och alla blir påtagligt berörda av denna jättestora, mjuka, oerhört vänliga och charmiga hund.
Helt lätt är hon dock inte, exempelvis tar hon ingen godis, inte ens Troells egna köttbullar, om hon kommer till en ny miljö. Hon behöver 1 timme för att inte spotta ut köttbullarna. En annan liten egenhet som kan få en flock människor att snabbt skingras är när hon skakar sig. Då skvätter saliv o dregel i strida strömmar flera meter upp i luften. Men man lär sig tecknen, skakningen börjar ju i bakkroppen, och har ganska lång väg fram till de väl tilltagna, tältliknande läpparna.
Upp till Vildens popularitet når aldrig Erika, men hon är på god väg.
För övrigt kunde man häromdagen se Erika i Hundkoll.

Ny filmdag (jea, 2007-05-28 21:38:36)
En lång men väldigt trevlig och givande filmdag ute i den skärande vackra naturen vid Häljasjön. Det var den fantastiska blodhunden i dag, hon gör verkligen stor succe både med vad hon presterar och hur hon uppträder. Dags i morgon igen, jag hoppas det inte krockar med träningen.

Rapport Hamburg (jea, 2007-06-04 9:58:59)
Resan ner gick utmärkt, vi tog 6 timmar på oss, och mitt intryck av Erika förstärks: Hon är en av de lättaste hundar att ha hand om som jag träffat. Hon drar till sig människor som en sockerbit drar till sig flugor, dels för att hon ser så säregen ut, men mest för att hon utstrålar vänlighet.
En blodhund är försiktig till sin natur, men när den väl klarat av en sak så är det precis som att denna prestation stimulerar. Det var lite knepigt att få henne att gå i trapporna på färjan, men när hon väl gjort det ett par ggr så rusade hon upp o ner i vild förtjusning, till folkets jubel. Nädå, Sabina, jag släppte inte kopplet, utan for själv snällt med.
När vi kom till rummet blev hon stormande glad, och jag undrade ett tag om hon varit där förr. Men snart upptäckte jag att det fanns en stor golvspegel, och i den såg hon sin mamma.
Under kvällen var vi på krogrunda med resten av filmsällskapet, vilket Erika klarade väl så bra som jag.
Hon sov som en stock hela natten, efter att ha glufsat i sig sin mat.
Nu sitter vi i en jättestudio i norra Hamburg, Erika sover på en filt inne i studion. Hon som Vilden behöver nämligen cirka 2 timmar för att finna sig i en ny miljö, och denna miljön är nog den svåraste en hund kan uppleva, med massor av ljud och en gräslig värme.
Vi har provat ylandet till fiol, och det gick ypperligt. Jag bröt efter ett par sekunder eftersom dom bara har begränsat med yl i ylburken.
Vi är kvar här till i varje fall torsdag, under veckan kommer Erika att medverka i en presskonferens, återkommer om detta. Hon har redan väckt viss uppmärksamhet bland den tyska personalen, Englisher Bluthund är inte så vanliga här i heller.
Sabina, allting funkar, jag är mycket rädd om henne, hon torde ha ett avelsvärde på en halv miljon, vilket bara är en av anledningarna til att vara rädd om henne. Inspelningarna i dag sker i studio, och jag är lite rädd för värmen vad gäller Erika. Det ska bli upp emot 30 grader i Hamburg i dag, och det är dåligt ventilerat.
Hon äter inte så mycket som du förutspådde. Men det kommer säkert med tiden.
Nu ska jag flytta ut henne till bilen, hon har lite för många vänner här...

* * *

Dagens Scen ( jea, 2007-06-04 17:45:14)
Nyss klar med dagens filmning, bara en scen men desto mera krävande. Den handlar om hur Leonardas (Erika) ägare spelar fiol, men så dåligt att L först ylar, sen med största avsmak lämnar rummet. En blodhund är mycket uttrycksfull, så det blev till alla delar lyckat, trots 5 omtagningar. När det gällde att lämna rummet med avsmak så gjorde jag så att jag satte henne i sin hörna lite bestämdare än vanligt och sedan kallade jag in henne från ett annat rum lite barskt medan kameran gick. Nädå, Sabina, hon har inte fått psykiska men för livet, hon går just nu från famn till famn, eller i varje fall från hand till hand. Det blev jättebra, men jag vill inte att hon är med mer idag, en scen skjuts till i morgon.
Nu ska vi snart till hotellet, och i kväll blir det ingen krogrunda, varken för Erika eller mej.
Sabina, var helt lugn!

* * *

Hamburg tisdag ( jea, 2007-06-05 16:12:06)
Ingen filmning med Erika idag, flyttat til onsdag/torsdag, och samtidigt beslut om att man inte som igår ska låta henne vänta hela dagen för att kastas in fram emot kvällen. Hon är på gott humör, men har inte ätit alls så mycket som Sabina sagt. Inte så konstigt med tanke på miljöombyte och löpning, men med tanke på de problem som denna ras kan få med magen så är jag väldigt försiktig.
Nu har jag fått ett nytt uppdrag, nämligen att till tisdag leverera 10 st nässelfjärilar som ska vara med i filmen (odresserade). Om ni skulle möta en sån (ni vet dom där vanliga, rödbrunaktiga med fläckar) så fråga om den har lust att vara statist, den kommer att få behålla sitt korta liv.

* * *

Hamburg onsdag ( jea, 2007-06-06 15:54:06)
I dag var vi lediga hela förmiddagen, och passade på att åka till Hamburger Zentrum. Jag är rätt mallig över att jag som den värste tysk tar mig fram som ett jehu med Zuckin i den ystra trafiken.
En sak är klar, om man är ute efter att knyta kontakter på gatan så ska man ha en Erika. Det är nästan löjligt som folk reagerar på henne, en del av förklaringen ligger i att dom är ännu ovanligare i Tyskland än hemma.
Intressant är att se skillnaden mellan hur kvinnor och män reagerar. Kvinnor faller i trance på 50 meters avstånd och lullar jollrande fram och omfamnar hela hunden, utstötande "Meine Liebe" "Oh Herrgotts Himmel" "dubidubidubido" "Ach,Ach, Ach, was bist du hübsch" "so einer wunderschönes fabelhaftige Königin". Rätt kul är att mitt i dessa serenader inflika ett modstulet "und was mit mir, denn?".
Mest kittlande var den unga blondinen som inte kunde släppa OSS med blicken. Hon följde oss så troget att hon till sist ramlade av barnvagnen. Mamman blev inte arg, förmodligen hade en moster till henne vid något tillfälle blivit illa biten i vänstra foten av en huggorm.
Männen däremot ställer sig på några meters avstånd, kisar sakkunnigt med huvet på sned, och säger "Sehr kraftvoll, ein hervorragende Nase, varum muss sie bei Leine gehen?, sie soll ein bischen mehr Massa haben, mein Vater hat mit so ein gejagt", vilket översatt till modern svenska skulle bli "cool".
Intressant är även detta med hur hon hanterar rädslor. Att gå från rummet den ganska långa vägen genom hala korridorer till den hemska hissen var en mardröm för henne. I korridoren i en hörna stod en knallröd hund med ofantligt lång nos (brandsläckare) och lite längre bort en tre-fotad mörkbrun som vid ett tillfälle morrade så hemskt att en herre började sparka på den (skoputsmaskin). Men när vi väl fått ordning på hissen så for hon med största glädje huvudstupa in i den. Ocn när vi ni lämnar rummet så ska hon till hissen, så får det var hur många hemska invider som helst i korridorerna. Alltå inget annat än Erikas egna BackChaining.
Om en liten stund är det filmning av rätt enkel scen, i morgon förmiddag lite svårare, kl 14.00 i morgon presskonferens dit Erika är särskilt inbjuden.

* * *

Hemma!   (Jea 2007-06-08 18:22:52)
Anlände vid 15.30-tiden efter en mycket varm resa från Hamburg.

* * *

Slutrapport Hamburg  (jea 2007-06-09 00:57:04)
Jag fick dålig tillgång till Wlan i torsdags från Hamburg därför tunt med info. Väl hemkommen från en jättejobbig bilresa i hög värme så slocknade jag direkt på soffan. Men i morgon ska jag efter Thinktime skriva ner en sammanfattning av en vecka som varit långt, långt mera händelserik än vad jag kan redogöra för.

* * *

NÖDANROP: FJÄRILAR (jea, 2007-06-09 17:28:32)
Jag måste snarast ha tag i några fjärilar, men till min förvåning så ser jag inte en enda. Om du hittar ett ställe med fjärilar - hör genast av dej!

Sabinas kommentar: Jan Troell behöver tio nässelfjärilar till på tisdag kl. 17.00. På jea:s blogg följer nu en intensiv diskussion mellan ffa jea o mig om nässelfjärilens livscykel. Diskussionen kan sammanfattas i tre punkter:

  1. Nässelfjärilar övervintrar i dvala, vaknar, flyger runt lite, förökar sig, dör och efter ett tag kommer det nya fjärilar.
  2. Nässelfjärilen parar sig uppåner i taket, det gör däremot inte grisar.
  3. Man hör inget när de parar sig, kanske bara ett vagt vingfladder. Hör man grymtningar så ÄR det grisar i alla fall – eller tyskar.

* * *

Maria Larssons Eviga Ögonblick (jea, 2007-06-13 07:52:57)
Efter att jag i går i en plantskola funnit alla nässelfjärilar jag behövde och låtit dessa falla i dvala i kylskåpet för att på kvällen köra till Äspö för filmning så är nu alla inspelningar klara, och det känns onekligen skönt. Vad som nu återstår är en ljudinspelning av ylande i Falun.

Veckan i Hamburg var en av de mest händelserika i hela mitt långa liv, ni vet bara det triviala.
Torsdagen var min o Erikas sista inspelningsdag, och då var det samtidigt presskonferens. Men vilken röra det blev: inspelningarna var försenade och Erika o jag var i studion samtidigt som pressen var på besök. I de korta pauser som vi tvingades ta pga värmen så blev det en del frågor att besvara, och Erika var den absolut mest plåtade stjärnan.
Erika skötte sig alldeles utmärkt, vad sägs om kvarsittande i 5 ggr 10-15 min/gång i 40 graders värme i den mest stökiga miljö man kan tänka sig? Jag kom nästan att tänka på Vilden.
På kvällen var vi bjudna till en turkisk restaurang mitt i Hamburg, långbord på gatan och en mat som var så god att klockorna stannade.
På fredagen kl 9.30 körde vi hem, det gick smärtfritt och tog 6 timmar. Återigen visade Erika sin barnsliga förtjusning i att på färjan springa i trappor.
Väl hemma började jag titta efter nässelfjärilar, och upptäckte till min fasa att dom inte fanns. Nu har jag lärt mig allt om dessa djur, och vet precis vad dom små grisarna höll på med när jag letade. De som nu plötsligt är ute o flyger överallt är den nya generationen, dom gamla är fortfarande upptagna av efterspel.
Positivt med detta äventyret:
– Erika, en fantastisk hund som man faller som en sten för. Jag har aldrig i hela mitt liv fått kontakt med så många människor som jag fick med Erika i snöret. Hon är ett under av vänlighet, tålighet, elegans, och har en mycket befriande humor, som kan yttra sig i precis vad som helst.
– Sabina, som inte bara lånade ut sin dyrbara Erika, utan även verkligen deltagit. Inte bara vad gäller Erika, utan också i exempelvis jakten på fjärilarna, där hon lyckades engagera biologerna på Lunds Universitet. I går kom hon en timme för sent till jobb eftersom vi var på jakt.
– Jan Troell, en fantastisk människa. Konstnär ända ut i fingerspetsarna, mycket lågmäld, men en av de mest effektiva ledare jag träffat på.
– Teamet, ett 100-tal individer av de mest skiftande karaktärer och nationaliteter. Särskilt roligt var det att se att unga kvinnor verkligen tar för sig och jobbar med avancerad teknik som en hel karl (!).
– Hamburg/Tyskland. Det kan inte hjälpas, jag tycker om Tyskland och tyskarna, i varje fall de tyskar som finns i Tyskland. Jag har god hjälp av att jag klarar mig utmärkt på deras språk, vilket numera är ovanligt och därför uppskattat.
– Zucki. Den bästa, och billigaste bil jag nå’nsin kört. Funkar utmärkt även på autobahn, eftersom jag lärt mig att 100 km/h är en mycket lagom marschfart. I stadstrafik oslagbar, jag parkerade exempelvis på tvären vid två tillfällen. Och en bränsleförbrukning på 0,7 l/mil ska man inte gnälla över dessa dagar.

* * *

Skrivet av Jan-Erik Andersson, Veberöd.



Copyright Sabina Swahn. All rights reserved.
Sidan senast ändrad 13-jun-07